Musikafton.

Lugn helg bloggmässigt, har sina randiga skäl och rutiga orsaker…

Igår var jag lite trött eftersom jag i lördags (som tidigare avslöjats) var på musikafton, lite som en helt vanlig fest med den skillnaden att festen bestod uteslutande av musiknördar (med någorlunda homogen musiksmak) där var och en fick ta med sig fem låtar och helst innefatta dem i någon form av lista. Min lista hette alltså Top 5 Wake up-calls och bestod av följande låtar:

  1. Its a long way to the top (If you wanna rockn roll) – AC/DC
  2. Born in the 60s – Union Carbide Production
  3. Guns of Brixton – The Clash
  4. Handle with care – Traveling Wilburys
  5. Why dont you find out for yourself – Morrissey
Med wake up-calls menas här låtar som fick mig att upptäcka en hel genre, eller som fick mig att ändra åsikt om någonting. För att kommentera lsitan i korthet kan man säga att AC/DC var inkörsporten till mitt musikintresse överhuvudtaget vid 10-11 års ålder, UCP väckte intresset för punk/underground, Clash fick mig att inse att musik med attityd inte bara behövde handla om oväsen, Traveling Wilburys öppnade dörren till den amerikanska musikskatten med Dylan, Petty etc och sist då Morrissey som knöt ihop säcken och kanske egentligen är den enda artist som har allt. I sina bästa stunder.

Stort tack till alla er som var med! I sanning en av de roligaste utekvällarna det här året…

02:15 AM.

02:15 lördag morgon och äntligen har jag kommit på temat + låtar som ska spelas på morgondagens musikafton.

Denna musikafton är något som vi pratat (eller kanske snarare visionerat) om ett antal år och som nu äntligen blir av. Det hela går ut på att ett antal musikfrälsta personer (med lagom blandad musiksmak) samlas, och där varje deltagare har med sig fem låtar på valfritt media. De här fem låtarna ska ha någon form av historia, eller vara typ en topplista (nu ser någon likheterna med High Fidelity antar jag) och ska spelas upp inför de andra deltagarna.

Jag hade ett smärre helvete nu ikväll och skapade ett antal olika listor, men fastnade till sist för den kanske mest banala och minst kreddiga. Namnet på listan är ”Top 5 Wake up calls” d v s mina topp-fem låtar som samtliga fått mig att ändra attityd till något.

Själva listan kan jag naturligtvis inte avslöja ännu, utan ber att få återkomma där.

Bankjävel.

Bankernas vinster ökar, men tar ut högre och högre avgifter. Dessutom avskedar de kontinuerligt personal för att vinstoptimera ytterligare. Storbankerna borde ställa sig följande frågor – varför finns vi i huvudsak till? För våra aktieägare eller för våra kunder? När antalet nöjda kunder minskar, vad gör vi för fel? Tror vi att våra kunder är så trögtänkta att de inte kommer välja att byta bank?

Jag har varit en av de där trögtänkta, men nu har jag också fått nog. De senaste åren har vi inte fått något extra från vår bank, utan allting blir bara dyrare. Och jag vill inte behöva hålla på att utmana banker hela tiden för att pressa ner räntor/avgifter som jag vet att vissa personer gör. Det ligger inte i mitt intresse. Jag är mer den typen som förväntar mig att en trogen kund får extra service, och får jag inte det så drar jag.

To be continued…

Helgens sista självande.

Söndag kväll. Typ 46 timmar nikotinfri. Inga tabletter, inga tuggummin.

Skulle ju inte blogga om rökstoppet, men kan inte låta bli att skriva en kortis om det här med nikotintuggummin och andra hjälpmedel. Varför i helvete skulle jag vilja ha ett nikotintuggummi när jag är röksugen? Det enda de har gemensamt är giftet nikotin, och grejen är väl att man ska bli av med nikotinberoendet?

App, app, app. Klart man inte ska. Då kan man ju inte börja röka igen, och då behöver man ju definitivt inte mer nikotintuggummin.

Sen finns det alltid de välvilliga personer som tycker att man borde börja snusa istället. Nej tack. Snus smakar skit, innehåller nikotin och är i mitt tycke mer ofräscht än rökning. Dessutom förbjudet i ett flertal länder, av synnerligen goda skäl får man förmoda.

Fick med en löprunda ikväll med, så nu somnar jag gott. Nattinatti bloggen.