Smärtan

Jag hatar våld. Hett och innerligt. Det är därför ingen större skräll att jag utöver att hata våld även hatar fotbollsvåld.

Efter en enormt stökig helg i Helsingborg dör en kille. Jag läser att han är oskyldig, en helt vanlig 4-barnsfar och att han inte haft del i den hets som började redan under lördagen och sedan kulminerade på söndagen. Men för mig spelar det ingen roll om det så vore en erkänd våldsverkare och huligan som dött – en person är död och aldrig, aldrig kan jag nedsätta mig till att säga att någon förtjänar mer eller mindre att dö. Ingen förtjänar att dö.

Roten till problemet? Är det fotbollen? Eller något annat? Jag läser i ledande tidningar idag mycket om att ”fotbollen måste säga ifrån” eller mer konkret ”supportrarna måste säga ifrån”. Vi som jobbar i etablerade supporterklubbar gör inte annat. Vi försöker ständigt att visa alla våra medlemmar vad vi anser vara en äkta supporterkultur; vi älskar vårt lag och vill aldrig se det förlora – på fotbollsplanen. Utanför densamme – på läktaren, i en stadskärna, på en parkeringsplats utmed E4:an – ser jag alla supportrar som bröder. Vi har så enormt mycket mer som förenar oss än vad som skiljer oss.

Firmakultur och fotbollsvåld är ingenting annat än gängrelaterat våld och ska hanteras på precis samma sätt. Vi kan (och ska) porta dem från alla fotbollsarenor i landet, men deras verksamhet börjar och slutar inte där. Vi kan (och ska) sätta dem i fängelse när brott begås, men det kommer inte att automatiskt försvinna för det. Personer som kommit ut ur gängrelaterat våld vittnar om gemenskapen, om adrenalinet, om kicken som kommer av att tillsammans med en mobb jaga en annan mobb, om drogerna som både skärmar av och förstärker upplevelsen.

Det är vad vi måste kämpa mot. Och det är inte lätt. Framför allt är det inget som en officiell supporterklubb till ett fotbollslag klarar av på egen hand.

Okej, säger någon då – om nu inte de ”goda” supportarna klarar av att bekämpa de ”onda” – varför då inte förbjuda fotboll eller stänga av de lag som har supportrar som bråkar? Därför att det hjälper inte. Det här är som sagt gängrelaterat våld där fotbollens medverkan endast  är att ett fotbollslag blivit något som någon tycker att det är värt att slåss för. Likt en politisk ståndpunkt eller (något som banalt som) en stadsdel. Vi pratar inte om ett fotbollsproblem utan om ett samhällsproblem. Vi har exakt samma problem med högerextremism v/s vänsterextremism – vem vill förbjuda politik?

Vi måste alltså få hjälp. Av alla. Ni som säger er älska fotboll – stötta de officiella supporterklubbarna istället för att misstänkliggöra dem. Prata inte om vad ”ni” måste göra utan vad ”vi” måste göra. Media, arrangörer, supportrar, ordningsmakten – ja, hela samhället; alla måste samarbeta för att bli av med fotbollsrelaterat våld (precis på samma sätt som vi för övrigt måste samarbeta för att bli av med våld i samband med demonstationer eller bara gängrelaterat våld överhuvudtaget).

Mina tankar går dock först och främst till de som igår förlorade sin pappa, sin make/partner och sin vän. Nu är det upp till oss alla att vända den här spiralen.

//Z