Krönika: Öster Dam – satsningen som kom av sig

De senaste dagarna har det läckt ut att Östers damlag riskerar nedläggning; i några av Kronobergs medier beskrivs situationen som att det redan är klart att det försvinner. Låt oss börja där i den här krönikan som gör ett försök att måla upp en rättvis bild av vad som har hänt och historien bakom.Först och främst då – Östers styrelse har inte tillräckligt med mandat för att lägga ner damsektionen. I föreningens stadgar hittar vi nämligen följande:

29 § Bildande och nedläggning av sektion
Beslut om bildande eller nedläggning av sektion fattas av föreningens årsmöte eller extra årsmöte som sammankallats för prövning av sådan fråga.

Det som styrelsen kan göra om man så önskar är att på årsmötet föreslå nedläggning. Här gäller följande:

16 § Förslag till ärenden att behandlas av årsmötet
Såväl medlem som styrelsen får avge förslag att behandlas av årsmötet.
Förslag från medlem skall vara styrelsen tillhanda senast fyra veckor före årsmötet. Styrelsen skall till årsmötet avge skriftligt yttrande över förslaget. Ärende av brådskande, dock icke ekonomisk art, som inte upptagits på föredragningslistan, kan likväl upptas till behandling och beslut, om det ordinarie årsmötet med 4/5 majoritet så beslutar.

Det vill säga att styrelsen måste lägga ett förslag om att damsektionen ska läggas ner senast fyra veckor innan årsmötet (eller tillkalla ett extra årsmöte) – eller om detta inte hinns med – lägga upp ärendet för behandling på årsmötet om 80% av årsmötets deltagare godkänner detta.

Det är situationen just nu. Sven Johannesson. Östers styrelseordförande, menar också att ingenting är klart gällande nedläggning och att man fortsatt letar efter olika alternativ för att kunna driva sektionen vidare.

Varför har då allt detta hänt? Är Östers IF en gubbig förening som bara tänker på herrarna och där damerna alltid kommer i sista hand? Enligt min högst privata mening – både ja och nej.

Östers damsektion startades 1981 genom att föreningen tog över FK Växjös damsektion. Det var enligt uppgift först och främst Stig Svensson som tidigt såg en möjlighet att bredda föreningen naturligt; Öster skulle vara bygdens fotbollslag både på dam och herrsidan. Historien om att den klurige Svensson gav Pia Sundhage sin första inkomst från fotbollen någonsin – fyra stycken vinterdäck – är klassisk. Men sedan den första smekmånaden så har Östers damer väldigt ofta kämpat i motvind – en motvind som dels skapats av damsektionen själva som bl a haft svårt att få sin verksamhet att gå runt och dels av gubbigt och gammaldags tänk i Östers olika styrelser. För den som är intresserad kan ni läsa krönikor från mig på eastfront.net om t ex sammanslagningen med IFK Växjö som misslyckades 2003 (märk väl att jag ändrat åsikt på 10 år) eller om ett försök att uppmana East Fronts medlemmar till att stötta damlaget mera under 2009. Bägge krönikorna innehåller en del historiska referenser.

Det som har hänt sedan 2009 är att damlaget först haussats rejält för att sedan helt dränerats. 2010 var damerna faktiskt bara en poäng från att nå Damallsvenskan, och 2011 började föreningen ett stort arbete med att marknadsföra herr och damsidan gemensamt. Bland nyheterna var gemensam lagbild på hemsidan, och kraftigt ökat fokus på damerna med profilbilder m.m. 2012 fortsatte i samma anda och damerna och herrarna gjorde bl a gemensamma aktiviteter på stan. För oss medlemmar och supportrar till både herr- och damsektionen såg allt väldigt ljust ut. Men allt stod ändå inte rätt till bakom kulisserna.

2011 tillträdde Peter Kuno Johansson som sportchef i Öster (för både herr och damlaget), ett farmaravtal med Hovshaga AIF upprättades, ett lag i riksserien F-17 skapades och en av Östers sponsorer gick in med stora belopp enskilt riktade till damlaget. Men innan året var slut lämnade dåvarande tränaren Hanna Höckert Öster. Hanna hade då dragit ett enormt tungt lass arbetsmässigt och enligt uppgifter så hade hon också känt sig rejält motarbetad.

Redan under 2012 lämnade sedan en del av Östers spelare föreningen för Hovshaga AIF, och i november samma år blev Hanna Höckert ny damtränare i HAIF. Samtidigt tillkännagjordes att Växjö DFF ska bildas inför 2014 genom att slå samman Hovshaga AIF:s och Växjö FF:s A-lag. Några dagar senare i november samma år valde sex Österspelare – flera tongivande samt bland annat bägge målvakterna – att lämna Öster till förmån för Hovshaga. Då och kanske först då började man ana en del oråd.

Öster fick sedan stora problem i Elitettan 2013 med ett ungt lag och åkte till sist ur serien. Medan Hovshaga (nu Växjö DFF) gick upp från division 2 och tillhör nu samma serie som Öster. Nu tränar ytterligare Österspelare med Växjö DFF, kontraktet med Östertränaren Marie Bengtsson har gått ut och det står klart att även om Öster ville haft ett slagkraftigt damlag 2014 så ser det just nu helt kolsvart ut.

Jag upplever att det är tre saker som släppt ut luften ur Östers damsektion – Hovshaga AIFs och Växjö FFs gemensamma satsning Växjö DFF, herrarnas avancemang till Allsvenskan 2013 (som riktade spotlighten bort från damlaget) och Östers ekonomiska situation just nu. Det står också väldigt klart att Östers damer trots den största satsningen på damlaget i föreningens historia under 2011 redan då inte var nöjda. Vi kan spekulera, men Hanna Höckerts citat i SMP när hon blev klar som tränare för Hovshaga AIF avslöjar en hel del:

“Äntligen händer det något positivt för alla fotbollsspelande tjejer i Växjö. Inte bara för de få som platsar i Östers A-lag”.

Spelarna Emmy Karlsson och Elin Medin sade sedan så här till samma tidning efter att de lämnat Öster för samma förening:

“Anledningen till klubbytet är att vi vill tillhöra en fungerande verksamhet. En verksamhet med ren fokus mot en damfotbollsförening”

Någon tycker säkert att jag sett på detta med rödblå ögon, men till skillnad från det som idag skrivs i media så vägrar jag att enskilt skylla på Östers IF för den uppkomna situationen. Många i föreningen har bevisligen kämpat för damlaget, men det har inte räckt. Och nu finns plötsligt det alternativ – Växjö DFF – som de facto inte fanns för tio år sedan när damlagets ihopslagning med IFK Växjö faljerade. Redan då borde Östers IF troligen ha satsat på flickfotboll och försöka bygga om verksamheten från grunden, men frågan är hur t ex Växjö FF och Hovshaga AIF isåfall hade reagerat på det? Öster ville inte stöta sig med någon utan försöka bevara status quo. Därför är vi där vi är idag.

Det viktigaste för mig i den här frågan är faktiskt inte att Öster har ett damfotbollslag, utan att damfotbollen i Växjö utvecklas. Jag är därför glad över att Växjö DFF har bildats och har inga hard feelings gentemot dem. Kanske är det helt rätt väg att gå och jag önskar de väldigt mycket lycka till.

Men det är faktiskt med en tår i ögat.

Jag som Östersupporter hade velat att Östers IF vore det självklara elitvalet för tjejer såväl som för killar i vår region, och jag hade också önskat att den gemensamma profilering som började 2011/2012 fortsatt. Det hade varit unikt i vårt land.

Och som jag tror – det som är framtiden.